Hanna: Jag har gått omkring och funderat kring min utbildning de senaste veckorna. Det är ju inte ett helt okänt faktum att det idag utbildas galet många socionomer, att det är överskott på socionomer ute på arbetsmarknaden. Det i sig är ju inte de bästa förutsättningarna för en nyutexaminerad socionom år 2012 – av den anledningen (och några till) har jag nu bestämt mig för att jag ska ta Magisterexamen. Ni läste rätt… Nu är det inte bara Christermagister som gäller, snart på en skola/socialförvaltning/you name it nära dig har vi Magister Hanna. Måste erkänna att det inte klingar lika fint som Christermagister, men ändå… Istället för att ta min Socionomexamen i januari 2012 så lägger jag på en termin på min utbildning och blir klar i juni 2012.
Det känns bra att ha bestämt sig. Även om det är två år kvar tills det är dags för mig att påbörja min färd emot min Magisterexamen så känns det bra att ha det klart för sig, att ha bestämt sig. Ingenting är hugget i sten – men som det ser ut just nu så är det här den planen som gäller.
Man blir ju lite mer slagkraftig på arbetsmarknaden med en Magisterexamen istället för ”bara” en Socionomexamen.
Jorma Uotinens nya stycke Black Water. Till föreställningen hade Jonas Nydesjö bearbetat den finska hårdrocksgruppen Nightwish album Dark Passion Play till ett symfoniskt stycke som framfördes av Malmö Operaorkester och operakörens kvinnliga sångare.
Sammanfattningsvis kan vi väl säga att föreställningen var bra, men inte fantastisk. Den första delen var enkelt vacker och bjöd på en historia, vilket vi hade svårt att urskilja i de övriga delarna. I de två följande delarna var scenen väldigt vacker, men vi tyckte att det blev lite för mycket av samma sak… Det var inte så stor variation i dansen och inga klädbyten skedde, vilket kunde ha hjälpt till med att ge en känsla av någonting nytt. Musiken som var baserad på Nightwish var mäktig, men vi saknade ett par elgitarrer… 
