Dagens mums i magen:

Hanna: Att komma på vad man ska äta dag efter dag är alltid en spännande utmaning. Idag var jag sugen på kyckling och curry. Så då blev det en form av kycklinggryta som serverades. Väldigt enkelt att göra. Och jag blev iaf jättenöjd med resultatet! Mums i magen!

Om ni har dålig fantasi någon dag så pröva att tillaga det här!
Det enda du behöver är:

• Kycklingfiléer som du strimlar
• En röd paprika
• Några champinjoner
• En gul lök
• Hönsbuljong
• Curry

…och en liter vatten (visserligen inget du behöver inhandla men ska man skriva ut recept så ska man). Är du hungrig och känner för att fylla ut det hela lite så är det bara att slänga ner lite nudlar när du har låtit allting koka ihop sig ordentligt. Billig mat är det också, perfekt för fattiga studenter!

Framtidsplaner…

Hanna: Jag har gått omkring och funderat kring min utbildning de senaste veckorna. Det är ju inte ett helt okänt faktum att det idag utbildas galet många socionomer, att det är överskott på socionomer ute på arbetsmarknaden. Det i sig är ju inte de bästa förutsättningarna för en nyutexaminerad socionom år 2012 – av den anledningen (och några till) har jag nu bestämt mig för att jag ska ta Magisterexamen. Ni läste rätt… Nu är det inte bara Christermagister som gäller, snart på en skola/socialförvaltning/you name it nära dig har vi Magister Hanna. Måste erkänna att det inte klingar lika fint som Christermagister, men ändå… Istället för att ta min Socionomexamen i januari 2012 så lägger jag på en termin på min utbildning och blir klar i juni 2012.

Det känns bra att ha bestämt sig. Även om det är två år kvar tills det är dags för mig att påbörja min färd emot min Magisterexamen så känns det bra att ha det klart för sig, att ha bestämt sig. Ingenting är hugget i sten – men som det ser ut just nu så är det här den planen som gäller.

Man blir ju lite mer slagkraftig på arbetsmarknaden med en Magisterexamen istället för ”bara” en Socionomexamen.

Katsching!

Hanna: Terminens första 10 poäng har idag klirrat ner i kassan. Jag blev godkänd på min första tenta i grundläggande humanjuridik! För att vara helt ärlig så visste jag inte hur det hade gått, jag kunde inte säkert säga att jag hade kört på tentan och jag kunde inte heller säga att det kändes riktigt bra. Det är den värsta salstentamen jag har skrivit och när jag såg att jag hade blivit godkänd så var det som att den enorma ångestklumpen jag burit på de senaste veckorna försvann från mina axlar.

JAG KLARADE DET!

Enorm lättnad är vad jag känner just nu…

Almost there…

Hanna: Idag har jag: tagit min första Twinrix-spruta och ansökt om nytt pass. En stor eloge ska damen på Passexpeditionen ha då hon såg till så att jag blev riktigt nöjd med min passbild (jag vet, jag är lika chockad jag, men det går att se hyfsat normal ut, det går!). Så nu känns det som att vi är på väg… Aaaaalmost there!

Imorgon är det första tentan i juridik som gäller. Jag är inte särskilt nervös, vilket antingen betyder att det kommer att gå bra eller så betyder det att jag kommer få äta upp min icke-nervositet i ett senare skede. Det vore inte hela världen att kugga då det faktiskt finns omtentor!

Varför jag vill bli socionom?

Hanna: Syftet med att jag utbildar mig till socionom är, precis som för de flesta andra, att jag vill kunna hjälpa. Jag vill finnas där för de vilsna små ungdomarnas själar, jag vill vara en axel de kan luta sig emot och jag vill fungera som ett vindskydd när det stormar i deras inre. Jag utbildar mig för att jag någonstans, innerst inne, faktiskt tror att jag kan göra skillnad. Och killen längst till vänster på bilden ser ut att behöva mig, vänta två år vännen… Sen kan du kontakta mig! Jag finns här för dig! Jag FÖRSTÅR vad du går igenom!
Du är INTE ensam!

Mina bästa vänner!

Hanna: Mina bästa vänner dessa dagar som går i sjukdomens tecken är Herr Nässpray, Fru Tigerbalsam, Fröken Bromhexin (hostmedicin), Herr Halstablett och Fru Toarulle! Vid min sida har de varit dygnet runt, de har stöttat mig och alltid funnits där för mig. Evigt tacksam!

”Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen”

Sjuk!

Hanna: Jag känner mig lite dålig och har gjort det sen i måndagskväll. Jag har feber, hosta, halsont, ont i kroppen, huvudvärk och känner mig fruktansvärt trött.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Hanna: Igår fyllde Anita i min klass år och det firades med buller och bång hemma hos henne. När klockan närmade sig tolvsnåret eller strax därefter så vankades det utgång. Första tanken var att jag skulle till KB med de andra från festen, men det slutade med att jag följde med Sophie och hennes vänner till ett annat ställe där det vankades dans och såna där självlysande drinkpinnar. (Jag höll mig undan från drinkarna, men viftade lika glatt ändå med min lysande pinne!) Sent blev det och bussen behagade inte dyka upp i precis den stund vi befann oss vid busshållplatsen så vi började promenera, och promenera gjorde jag och Sophie hela vägen från stan och hem. Det dröjde inte många sekunder från det att jag klev innanför dörren till det att jag låg och snarkade bredvid Christer i sängen.

Idag har dagen till följd av gårdagens sjukt roliga kväll gått i seghetens tecken. Jag somnade någon gång vid 4 inatt och klev upp vid 10 imorse. Dagen har spenderats i soffan där jag har sett på Dirty Dancing (som är och förblir en riktig höjdarfilm, I love it!) och någon annan film som jag lyckades somna ifrån. Sen har vi ätit, sovit någon timme och nu är jag sinnessjukt uttråkad. Jag har trååååååkigt!

Vad är då mer passande en dag som denna att börja läsa om Jonas Gardells bok ”Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter”, för det är så det känns och precis så det är.

Hemtenta… igen!

Hanna: För lite drygt en månad sen lämnade jag in min hemtenta i Psykologi-kursen, som jag för övrigt blev godkänd på… jag fick till och med ett STORT G. Nu är det dags för hemtenta-period numero dos och jag ångrar att jag någonsin har yttrat mig om att hemtentor känns som ett bättre sätt att examinera en kurs på. Jag ångrar mig, okej…? Nu hoppas jag att Malmö Högskola läser det här och slutar peppra mig med hemtentor! Den här gången är det en 8hp kurs i Socialpolitik som ska examineras. Jag började skriva idag och jag vet inte hur många gånger jag har tagit en paus för att göra någonting annat så som att röka, prata i telefon, sms:a, gå på toa ohälsosamt många gånger, vi har varit iväg och tränat… Men nu är jag här igen – bänkad framför datorn och med en fråga angående privatiseringar väntandes på mig. Behöver jag säga att jag tycker att det är sjukt roligt att skriva hemtenta när solen strålar utomhus och det är fredageftermiddag? Nej, trodde inte det.

Jag sätter just nu stor tilltro till min förmåga att ordbajsa och kasta in lite referenser här och var i mitt ordbajs för att styrka mina teser. Det kan gå. Det har fungerat hittills under mina år i skolan… Så varför ändra ett vinnande koncept?

Jag försöker se saker och ting positivt. Jag behöver ju faktiskt inte gå upp tidigt i ottan för att åka iväg till skolan igen förrän den 4:e maj, jag kan spendera min tid liiiite hursomhelst, den här hemtentan är betydligt mer konkret och inte alls lika omfattande som den förra och… ehm, nej… Det var nog allt.

Som ni märker här så är min förmåga att ordbajsa riktigt bra, en klass för sig. Håll era tummar och tår för min skull för så smart som jag ser ut att vara på bilden här nedan är så smart som jag känner mig just nu… =/

Länkar till andra bloggar om: hemtenta, Malmö, Malmö Högskola,student, Socialpolitik, frihetsberövad,

Knarka kaffe och tänka tenta-tankar

Hanna: Minsta möjliga flykttillfälle och jag hugger det på direkten. Den här veckan sitter jag fastkedjad vid datorn då jag har hemtentavecka. Så mycket kan jag säga er att en hemtenta INTE är att föredra framför en salstenta. När man skriver en salstenta så går man dit, skriver i några timmar och sen är man fri. Under en hemtentavecka är du fastkedjad vid tentafrågorna, de följer med dig var du än går… Inte ens när man går på toaletten får man vara ifred. Mina tentatankar har inte hört talas om ordet privacy.

Jag borde analysera ett fall utifrån den sociala inlärningsteorin just nu men som ni märker är det inte vad jag gör. Jag bara väntar på att jag ska komma in i andra andningen så att jag kan fortsätta, och i väntan på den så tänkte jag bara dela med mig av mitt elände till er kära läsare där ute!

Hoppas att ni har en trevligare onsdagskväll än vad jag har, nu ska jag dricka upp min kopp kaffe, ta mig en cigg och sen är det nya tag som gäller! Heja mig… eller hur?!