Like sand through the hourglass…

Hanna: …so are the days of our life. Och nej, jag har inte suttit hemma i en vecka och glott på dåliga tv-serier, tro mig. Jag ville väl bara poängtera att tiden flyger fram och att det var ett tag sen jag bidrog med något till den här bloggen. En hel del har hänt sen sist, jag har hunnit vara på ”läger” i två dagar med min klass, jag har haft mitt första litteraturseminarium och jag har hunnit vara på en föreläsning om ”Det sociala arbetets framväxt och globalisering”, jag vet, det låter sjukt seriöst. Jag orkar inte gå in i detalj på allting som har hänt då det här blogginlägget antagligen skulle bli lite för långt för att ni därute skulle bry er om att läsa alltihopa. Då känns det bättre att beta av little by little.

Det som jag tycker är mest värt att berätta om är att jag, äntligen, har köpt en cykel. Det tog mig en sisådär tre veckor att ta mig i kragen och köpa den, men nu är det gjort. Och det tar inte slut där, jag och Christer monterade ihop den, alldeles själva, utan några instruktioner. Pretty impressive! Killen i affären sa att det skulle vara lättare än att montera ihop IKEA-möbler, men njae. Jag tror inte att Christer eller jag är beredda att hålla med om det. Jag överdriver inte när jag säger att vi troligen gjorde varenda fel som kan göras när man monterar en cykel, men vi lyckades iallafall rätta till felen så småningom. Det hade ju varit värre att göra alla fel och sen inte upptäcka att det faktiskt var fel… Vi insåg ju efter ett tag att: ”Njaee, ska det verkligen se ut så där?! Eller…?” Många svordomar och muttranden ekade över innergården i lördags, men cykeln är hel och… tro mig eller ej, den rullar, både framåt, bakåt och åt sidorna. Så idag tog jag faktiskt cykeln till skolan, det tog mig bara en kvart att rulla till skolan, vilket är en klar förbättring från eländet med att passa in bussar till höger och vänster. Cykel är helt klart det bästa sättet att ta sig fram på i den här staden, utan tvekan.

Mycket mer än så har jag nog inte att komma med idag, ville väl bara meddela er alla om att jag fortfarande är vid liv, att livet fortfarande leker och att skolan känns bättre än bäst.

Länkar till andra bloggar om:
Annonser
Det här inlägget postades i Hanna och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s