Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter…

Hanna: Igår fyllde Anita i min klass år och det firades med buller och bång hemma hos henne. När klockan närmade sig tolvsnåret eller strax därefter så vankades det utgång. Första tanken var att jag skulle till KB med de andra från festen, men det slutade med att jag följde med Sophie och hennes vänner till ett annat ställe där det vankades dans och såna där självlysande drinkpinnar. (Jag höll mig undan från drinkarna, men viftade lika glatt ändå med min lysande pinne!) Sent blev det och bussen behagade inte dyka upp i precis den stund vi befann oss vid busshållplatsen så vi började promenera, och promenera gjorde jag och Sophie hela vägen från stan och hem. Det dröjde inte många sekunder från det att jag klev innanför dörren till det att jag låg och snarkade bredvid Christer i sängen.

Idag har dagen till följd av gårdagens sjukt roliga kväll gått i seghetens tecken. Jag somnade någon gång vid 4 inatt och klev upp vid 10 imorse. Dagen har spenderats i soffan där jag har sett på Dirty Dancing (som är och förblir en riktig höjdarfilm, I love it!) och någon annan film som jag lyckades somna ifrån. Sen har vi ätit, sovit någon timme och nu är jag sinnessjukt uttråkad. Jag har trååååååkigt!

Vad är då mer passande en dag som denna att börja läsa om Jonas Gardells bok ”Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter”, för det är så det känns och precis så det är.

Annonser
Det här inlägget postades i Hanna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s